Temperaturen en viktig del i arbetsmiljön

Jag sitter och fryser. Jag är på jobbet och försöker koncentrera mig på mina arbetsuppgifter, men ett konstant drag från ytterväggarna gör att mitt fokus är mer på hur kall skrivbordsytan är mot min underarm, eller hur nacken stelnar till av draget, snarare än att göra det jag ska.

Och man kan ju bara dricka så många värmande koppar kaffe om dagen, om man vill att magen ska hålla ihop ända till kvällen. Stålmage hade jag när jag var yngre. Inte nu. Det räcker med tre koppar kaffe, så börjar den köra. 

Mina kollegor beklagar sig också. Någon sitter med händerna om en rykande kopp. En annan har halsduk virad flera varv ovanför kavajen. En tredje sitter med filt över axlarna, och huttrar ändå. Några arbetsrum är däremot bastuvarma. Så fort solen ligger på det minsta så blir det nästan omöjligt att vara där - av motsatt anledning till den jag sitter och beklagar mig över.

Och ändå är jag inte känd för att vara temperaturkänslig. “Du är en kamin” sa min pappa när jag som liten kröp upp mellan mina föräldrar i deras stora säng på kvällarna. Han hävdade, när han berättade om detta, att han ofta fick sova på yttersta kanten av sängen, för att jag var så varm. Och jag är fortfarande varmblodad. Det är inte min känslighet som är problemet. Det är att det är så förbannat dragit på kontoret. 

Hade jag haft ett jobb med mindre stillasittande och mer aktivitet - jag tänker snickare, eller kanske lagerarbetare - så hade inte detta varit ett problem. Antagligen mycket annat, men inte nackspärr på grund av ständigt drag från fönstren. 

“Men sluta gnälla, John! Du kan väl bara ta på dig en tjockare tröja, eller gå runt lite då och då. Eller sätt dig någon annanstans än precis vid fönstret, om det nu drar.” Ja, visst finns det saker som man själv kan göra för att anpassa sig till sina arbetsförhållanden. Som min kollega med halsduk eller filt. Men frågan är väl: ska man verkligen behöva sitta med filt och halsduk när man jobbar i en kontorslokal? Borde inte inomhustemperaturen vara anpassad för en behaglig arbetsmiljö?

När går egentligen gränsen för när exempelvis temperatur blir ett arbetsmiljöproblem? Hur mycket ska man behöva anpassa sig? Det måste ju finnas en förväntan på en arbetsplats som är i proportion till verksamheten. En snickare som jobbar utomhus på vintern kan ju knappast kräva att kunna gå i t-shirt året om, och en bagare kan inte bli arg för att han får mjöl i ansiktet. Men sitter man på ett kontor så ska man kunna kräva att vanliga kläder räcker. Jag begär inte att kunna sitta i shorts och linne, men jag vill inte heller behöva ta på mig jackan.

Men vad kan jag göra just nu, annat än att gilla läget? Jag lyfter mina nedkylda underarmar från skrivbordet och hämtar en fjärde kopp kaffe.

John Claesson Preutz, lärare

Next