En kopp kaffe
Ett formexperiment som aldrig skickades in till en novelltävling med temat vänskap.
“Hej, ursäkta? Ursäkta?”
“Va?”
“Kan du hjälpa?”
“Nej, fan heller!”
“Vänta, gå inte!”
“Stick!”
“Ursäkta, kan du hjälpa?”
“Prata inte med mig!”
“Varför du är arg?”
“Va’ fan tror du?”
“Jag inte gjort nåt.”
“ ‘Jag inte gjort nåt’! Prata riktigt, för fan!”
“Va? Du inte förstå?”
“Jo, men…”
“Jag tala riktigt! Du höra fel.”
“Kan du hjälpa?”
“Fan sluta nu!”
“Varför du inte hjälpa!”
“Fattar du inte?!”
“Nu igen du arg…”
“Fan, jag är inte…”
“Ja, det är du! Du arg på mig. Varför?”
“Lägg av! Stick!”
“Vänta! Gå inte.”
“Men va är det?! Va vill du?!”
“Du hjälpa?”
“Vad?!”
“Jag inte hitta bra.”
“Nähä?”
“Du visa mig?”
“Vad? Okej, vad letar du efter?”
“Var ligga ‘Kaffe Glenta’?
“Gläntan! Café Gläntan heter det. Där borta.”
“Kan du visa? Jag aldrig…”
“Slutar du följa efter mig sen?”
“Ja.”
“Bra. Jag ska däråt. Kom…”
“Vänta, du går så snabb!”
“Och?”
“Varför du inget hår?”
“Vad då, varför?”
“Du inget hår på huvet. Fint!”
“Vad då fint?”
“Varför? Inte är kallt?”
“ ‘Varför du inlindad i slöja?’ Inte fint!”
“Varför du säga så! Inte snäll mot mig… Jag inte gjort nåt!”
“Varför har du slöja då?”
“Det är min religion. Islam.”
“Du är sån ökenapa.”
“Nej, inte öken. Jag var i Damaskus. Inte öken. Många träd och fint.”
“Stadsapa då. Spelar roll!”
“Nej, jag inte apa. Människa. Som du!”
“Nehej du, verkligen inte som jag!”
“Nej, jag mera hår! Hahaha.”
“Fan, skrattar du åt mig?”
“Nej, jag sa skämt. Roligt”.
“Inte direkt…”
“Jo, jätterolig! Ha ha ha ha!”
“Ska du inte gå in?”
“Va? Jag inte höra dig, jag skratta så mycket!”
“På cafét? Vi står ju här nu. Ska du inte gå in?”
“Ja, jag ska. Bara skratta färdig först!”
“Ha-ha! Jättekul!”
“Forlåt! Inte snäll av mig skratta så mycket. Vill du ha kaffe? Tack för hjälp. Jag bjuder!”
“Va, näe!”
“Jo, jag vill. Jag var dum mot dig.”
“Ja, lite dum var du faktiskt…”
“Du ledsen nu?”
“Fan heller!”
“Det är okej vara ledsen. Jag också ledsen. Ofta.”
“Varför då?”
“Ibland människor dumma mot mig. Säger fula saker…”
“Förlåt…”
“Varför du säga ‘forlåt’ åt mig?”
“För det där med ‘apa’...”
“Jag bliv ledsen. Tack för forlåt!”
“Mmmm…”
“Vill du ha kaffe, eller inte?”
“Ja, jo… kanske.”
“Kom då! Jag bjuder!”